20091115

Here I am baby! Jag förstår att du har saknat mig. Det har jag också. Matten och jag har fullt upp med att hålla dyngis på alla fyra tassar, så energin hos både moi och matten har inte varit den bästa det senaste halvåret typ. Nu fick jag dock tassen ur kakburken för att skriva nå'n rad.

Where are the snow? Det här är ingen väder för en kung....man blir ju blöt om magen och skitig om tassarna vareviga dag. Matten drar fram slangen med IIIIISKALLT vatten för att spola av våra tassar ( när hon orkar ), sen plockar hon fram turbofönen så hela kalufsen far all världens väg. Jag har hört att grannarna här tror att någon har slaktat en björn i skogen.... dom anar inte att det är min päls som blåst all världens väg. Nu ojjar sig matten över detta också. Att min päls far iväg alltså. Vi ska nämligen simma över till finland i december och det är så himmelens kallt i vattnet där ute på havet att hon tror att jag kommer å frysa paketet av mig nu.... Ja, tur att hon tänker på mig, för henne är det ingen större risk med det späcklager hon har. Jag tycker att det är på tiden att hon vräker i mig lite mer mat. Ja, eller ger mig fri tillgång. Då ska hon få se på späcklager hos mig också. Nu ser man ju snarast ut som ett biafrabarn. Hon e snål sörru. Dyngis och jag får så lite mat, det tar slut på bråkdelen av en sekund, att man knappt hinner stoppa ner näsan i skålen för att dra i sig de goda aromerna innan det är tomt i skålen. TUR för oss att vi kan fylla på med lite gödsel emellanåt. Känn på den du.

Hussen bara jobber å jobber. Om inte på jobbet så här hemma på villan. Nu håller han på med vårt nya kök. När det är klart har han lovat att Dyngis och jag ska få sitta med vid matbrdet och äta. Men säg inget till matten.

Tjingeling!

20090607

Kung frallan här! Japp, ni får liksom kalla mig vad ni vill nu. Matten kallar mig en massa knasig namn och säger att jag är sååå gullig. Kan det vara möjligt att det var så himla märkvärdigt det där? Då tror jag att jag ska göra samma sak år efter år där i Kallesskogen. Hi,hi,hi. Jamenar att jag var something special det visste jag ju redan, men att jag skulle spöa alla Kanoner och Operasångare och Gudar och Pojkar och Diamanter och Krigshjältar, det trodde jag inte. I meen, jag Frallan fräs den förskräcklige var i allas blickfång i går. Matten var så stolt att håret krullade sig på armarna och hussen såg på mig med beundran i blicken. Kan det bli bättre? Dömaren gillade mig det kan jag lova. Och jag gillade han också. Han var schysst liksom. Sen att han gillade grabben min gjorde ju inte det hela sämre. Lill-Dyngis är på väg att bli stor. Farsan upp i dagen. Matten var riktigt jobbig i bilen på väg hem. Munnen gick i ett på henne. Man fick inte knappt en blund i ögonen. Och hon som inte brukar säga mer än flaskhals annars.....
Det värsta med dom här dömningarna är allt putsande och fejande. Man liksom lever med kammen i pälsen. Tur att man får plats å ligga på det där trimbordet. Annars skulle ju benen krokna av trötthet. Jag tappade räkningen på hur många gången jag var tvungen att springa in i ringen och på hur många varv jag sprang. Men det var något skumt igår. Jag tyckte det var skitkul. Jag hoppade och skuttade en del och ....matten bara log.

By the way så var jag  med på lydnadsplanen på fredagskvällen också. Då var matten inte riktigt lika nöjd med moi. How come? Jag som typ alltid gör mitt bästa... Men det var ju bara så att det luktade så otroligt mycket gott överallt. Å så många snygga bernertjejor överallt. Då kan man ju liksom inte bara slita nosen från backen. Så e det ju bara. Sen kan jag tala om att matten inte var i sitt esse heller. Hon kändes helt skum emellanåt. Nerver, sa hussen. Men vaddå? Om nån ska va nervös är det väl jag. Släpa med henne in på planen är ingen lätt grej kan jag säga. Jag bara väntar på att hon ska fisa eller göra någon annat pinsamt mitt fram för alla människor.

Until next time....

20090525

Milda makaroner! Den här helgen har jag haft fullt upp kan man säga. På onsdagkvällen fick jag fint besök. Japp, det var bara jag! Qlarizzzzzzza hette hon. Hon luktade super men jag hävdade bestämt att dagen inte var där med stort D än och jag vill ju inte slösa mina krafter i onödan. Ni vet ju hur jag är vid det här laget. Vila sig i form är min melodi..... På torsdagmorgonen var matten uppe med Nisse, ja tuppen alltså! Aha, tänkte jag, nu kommer hon snart igen. I dag är dagen D. Men hur fel kan man ha?? Matten släpade iväg mig på klubben. Nu ska här tävlas i lydnad, vräkte hon ur sig. Sen fortsatte hon i samma muntra stil: -Å nu är det bäst att du sköter dig om du ska få träffa damen idag!
OOOOOpppps, tänkte jag. Hur gick det då? Jo, vi hamnade på pallen och matten sken som en sol! Sen att jag inte la mig ner i farten, sprang på sidan om hindret (inte nöta på benen i onödan) och vinglade lite i infarterna det må vara hänt. Domaren skrek av förtjusning när jag visade min racerstil i all fall!
Hur som helst blev matten nöjd och jag fick åka hem och invänta skymningen och min nya flamma! Och det var dagen D!
Fredagen var också finfin! Så nu väntar vi med spänning på en hög nya småfrallor i södern!

På lördagen for matten och Dyngis till ÖstraBruket och vänstervarvade. Ni anar inte hur skönt jag tycker att det är att Dyngis kan fylla mattens behov av dessa dömningar. Jag måste ju vara så gott som färdigdömd tycker jag! Han hamnade på andra plats. Av hur många? Två så klart. Thi,hi,hi Dömmaren tyckte att han var aningens för busig i ringen. Å det kan jag tala om att han inte är bara i ringen. Han är Dyngis the flängis!
Sen ska ni veta att matten hade med sa en ny Donna åt mej efter dömningen. Ja, hennes matte och husse var ju å med såklart. Å hon var lika snygg hon. Men sorry, sa jag bara. Hon var någon dag för sen att anlända till Finnbölet, men gott lukta hon och söt var hon. Det hade ju varit sån otur att dessa två damer började löpa på samma dag och eftersom den andra donnan var först i kön så var det ju bara så....Kunde jag inte ha tagit två på samma dag då, tänkte jag. Men det fick jag inte för matten. -Nån måtta får det väl ändå vara på din iver, sa hon. Vilken iver, svarade jag då?

Har jag tur kanske hon kommer tillbaka.....på dagen D

See ya!

20090508

Flaggan viftar på halv stång här....vi har förlorat vår älskade lilla Bubbel Trubbel. Matten bara gråter och gråter. Jag gör vad jag kan för att trösta henne, säger att jag och Dyngis finns ju kvar hos dig. Men matten bara pussar oss på huvvet och säger att alla hennes bejbisar (are you talking about me????) har lika stor plats i hennes hjärta (hon måste ha stort hjärta...) och det gör lika ont att mista dom. Bubbel hade ju nåt knas i tarmsystemet. Långvarig inflammatjon. Hon åt tablett efter tablett, matsort efter matsort, men ingen verkade hjälpa henne. Tillslut var det nästan inget kvar av den forna Bubblan. Även fast hon åt och åt var det inget som fastnade....
Men nu slipper hon lidandet..hon springer på de alltid bedårande gröna ängarna, skäller på sina närmsta grannar och äter köttbullar och korv i valfri mängd!

Sov gott kära Bubbel!

20090413

Jag förstår att ni undrar om jag har försvunnit från planetenjords yta. Det är nästan så jag undra själv ibland..... Matten har ju knappast alls tid att se till mina behov och önskningar. Dyngis tar all hennes tid. Nog för att han är min son, men är han inte lite väl krävande?? Kan inte jag som far och överhuvud i detta hus kräva mina rättigheter? Jag bodde ju här först liksom....

I helgen har det varit sån där helg när kärringarna far till skogen och har nåt kuckelurens för sig. Matten var borta hela lördagen och lämnade alla oss andra hemma. Hon säger att hon var i el-stockholmo och kollade på dömningar. Jag tror hon bara hittar på...hon brukar ju aldrig fara sådär utan å ha nå'n av oss bernervargar med sig. Nä, se den luringen gick inte. Jag vet att hon var på sånt där kärringsmöte. Sen när hon kom hem hade hon ägg fyllda med godsaker med sej hem till människovalparna. Men ni ska inte tro att jag fick något. Ånej...å inte Bubbel eller Dyngis heller. Hur schysst är det?? Vi är nog dom mest lidande bernervargar som finns vi. Aldrig får vi nånting....

Bubbel stackarn, har varit hos farbrordocktorn på åperation. Hon har nån inflammation i tarmen. Allergisk mot nå't i maten sa doktorn. AHA, sa jag. Då får jag all mat! Jag kan äta upp hennes portion om inte hon tål den. Inga problem alls faktiskt! Nu är hon i alla fall pigg och glad igen även om hon säger att hon har lite ont i magen.

Matten har tagit fram tvåhjulingen igen. Nu är det slut på vintervilan säger hon. PHU....vet hon inte att man gör bäst i att vila sig i form? Sen kan jag ju faktiskt snubbla och bryta mej när tungan hänger nere i backen....hon borde förstå att vara mer rädd om mig!

20090305

Hua, det drar i hop sa! Snart är våren här. Matten är överlycklig, springer runt med en svart liten spade och skottar upp all vår kacka. I och för sig tycker jag att det är helt okej för det är ganska äckligt. Ja, jag kan försäkra att det blir en hel del kacka i trägårn med tre bernervargar å speciellt med lilldyngis. Han kackar med än han väger. Å sen har han inte minsta skam i kroppen. Sätter sig där han kommer åt.

Mina små polacker har börjat växa på sig och på deras hemsida www.bersett.pl kan ni se en video där de springer omkring som en hel tennsoldatsarmé. Du kan tro att de rör sig bra....dom har ju moi som papa! Å morsan deras är inte så dålig hon heller minsann!

20090219

Jag har nyligen kommit på att min matten är ganska hopplös....som en groda utan ben...häromdagen tillbringade hon ett par TIMMAR med att kamma mig. Ja, kamma...och kamma...klippa tassarna mina å kamma lite till. Sen trodde hon att jag skulle följa na ut på promenad. Men hallå, sa jag då bara. Promenad efter den behandlingen. Nejdu tack. Jag måste vila å, sa jag. Det fattade hon efter en lite stund då hon faktiskt också var tvungen att lägga sa på rygg. Aaaaooi, sa hon. Nacken strejkar. Ja, men tacka för det då hon envisas med att lägga så mycket krut på att kamma pälsen av min kropp. Mitt i vintern dessutom. På tal om vinter. Bästa vintern på mannaminne. Ja, åtminstone mitt mannaminne. Man kan va ute å inne utan å svättas tungan av sa. Hur schysst är inte det?? Man får till och me rimfrost i skägge. Men matten å hussen dom gnäller över kylan för jämnan. Längtar till sommaren och värmen säger dom. Men det gör inte jag. Nej, tacka vet jag riktig vargavinter.

I helgen som var drog matten med mej på en urbotafånig tillställning. Gästrikemästare. Ja, man tävlade om vem som var Gästriklands vackraste hund förra året. Som om det var någon idé? Det vet ju alla att jag redan sitter på den titeln.... Glitter var man tvungen å ha i pälsen å. Japp, ni hörde rät. GLITTER i pälsen. Hur förnedrande är inte det på en skala? Vilken bernervarg går omkring med glitter i barret??? Hursomhelst..Segern gick inte till moi, utan till en liten bulle, som matten kalla den. En svart sak. Stod så fånigt stolt där med sitt glitter...å jag som helst bara ville gömma mej med mitt... Men det går ju inte å förneka att det kändes malligt att springa nerför den röda mattan med allas blickar fästa på just mej. Som dom applåderade sen!! Man skulle nästan kunna tro att my name is Brad Pitt eller nåt....

På söndag släpar matten med sej Dyngis till söderhamn på dömning. Jag och Bubbel stannar hemma med hussen. Skönt att man fått någon i huset som gillar såna där tillställningar så matten kan lämna mej hemma.

Nästa vecka har människovalparna låv från skolan. De blir hemma hela veckan med hussen. Hur kul blir inte det? Vi ska ta prommisar i skogen å grilla korv.
Gått sörru!

Kramen

20090208

Söndagen....det är en dag när det är meningen att man ska göra ett besök i kyrkan. Amen. Hmm....här i finnböle är vi så långt ifrån rigorösa man kan komma. Jaha..religösa heter det visst. Matten tar lång sovmorgon (efter hon har utfodrat oss), innan vi får komma ut i skogen. Sen tar hon den ena koppen med kolsvart kaffe efter den andra, suckar och säger att snart är det vår....

Igår var det special i Salat igen. Alla bernervargar blir som galna i det där hästhuset. Hästdynga skriker dom. MUMMA. Jamen hallå, säger jag. Dyngis och jag har ju typ fri tillgång hemma, Kom med nått nytt. Jag bli alldeles till mej i trasorna av andra anledningar jag. Tjejor! Dom luktar så gott och är så vackra, can't get enough. Matten bli hyper på mig och undrar vad jag sysslar med. Igår höll hon till och med på å strypa ma. Jag pep till och genast for hon ner och krama ma som en galning. Hi,hi....dåligt samvete är jag bra på å ge na. Det ska hon bara ha tycker jag. Jag menar, bara för att jag inte alltid går åt det håll som hon vill har hon väl ingen laglig rätt å strypa mej? Jag kan faktiskt telenumret till ACPCA eller vad det nu heter. Dom räddar såna som mej som far illa har jag hört. Eller så ringer jag Chmilla lerprinsessas matte. Jag vet att Hon och Mollymusen får ligga i soffan. DET mina vänner är betydligt mer än vad man får göra i finnböleskogen...... Dom får säkert MYCKET godare mat än vad vi får också..... Sen stryper nog inte deras matte dom heller.
Både jag och grabben min blev dömda igår. Jag kom först, bakifrån. Janne the man gillade inte mig tror jag bestämt. Jag hade ju just hoppats att han sagt till matten att det inte var någon som helst anledning att fortsätta entra vänstervarvet med mig längre. Men riktigt så uttryckte han sig inte...Nej, det var mer att jag hade för stora runda ögon... Men HALLÅ! Det är ju för att jag ska kunna se dej bättre, hade jag svarat om jag visste.....
Grabben dyngspridare och hans två bröder gick det desto bättre för. Dyngis kom trea i sin klass tätt följ av Vinci och Dante. Hejja, hejja... Dom e liksom för små än för att fatta att livet i vänstervarvet inte bara är en dans på sågspånet. Vänta ni bara...

Efter många men och om....tjuvnyp med kammen och blöta dukar kom vi hem till böle och Bubbel igen. Som hon hade längtat! Och vi efter henne. Hon putsade och putsade både på mej och Dyngis. Tyckte vi luktade underbart! Hästskit! Aj love ju, sa hon!

See ya!

20090122

Ett nytt år, nya utmaningar och nya drömmar. Hela tjugotvå dagar hann rinna iväg på det nya året innan jag fick komma till tals. Julveckorna var toppen i alla fall. Matten och hussen var mycket lediga och vi fick gå långa och härliga skogisar. Dyngis växer och växer, men han slår inte mig. Jag e störst, bäst och klokast!

För ett par veckor sedan hade jag besök. En fransyska. Hon hade kört hela vägen hit bara för att titta på mig. Inte. Nehej, hon var i landet för att dejta en annan bernervarg, men hennes husse gillade mig och ville se mig i verkligheten innan han bestämde om jag kunde bli en passande pappa till hennes framtida barn. OM jag kan, sa jag. Självklart visade jag mig från min bästa sida. Dansade runt som Patrick hejsysvejsy, såg honom djupt i ögonen och sa: Nobody puts bejby in the corner! Å vet ni vad? Jag tror han gillade mej! Så nu har jag suttit varenda kväll vid dörren och väntat. Har stirrat frågande på matten och det enda hon säger är att jag ska gå och lägga mej. Men hallå! Vem kan sova när det enda man har i huvvet är en tjusig fransyska. Je'täme.

Till helgen väntas tillökning i barnaskaran. Det Oda som ska nedkomma med smått. Matten går omkring här och biter på naglarna så hussen får nervryckningar. På söndag, säger hon.....Tur att man inte är underhållsskyldig när man är bernervarg!

Nästa helh är det dags för Dyngis att ringvandra igen. Skojar ni att jag e glad att den där dyngkanonen kommit in under det här taket. Nu får jag vila lite från alla dömningar när matten har någon ny att släpa på. Nu vet ju jag att ingen kan ta min plats som skönhetsguru i den här familjen, men jag e så evinnerligt trött på att bli dömd, klämd och petad på. Nej, tacka vet jag ryggläge i Finnböleskogen!

See ya!